The only For Me - Kapitel 9
Harry var på väg upp för trappan. Jag tog Harry´s hand och sa
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men det finns bara 3 ord hur jag känner för dig, men Harry jag älskar dig!
Jag mötte Harry´s blick igen.
- Jag är så himla ledsen, men jag har känslor för dig och ingen annan. Lou och jag är bara vänner. Jag lovar, tummis?
- Vad hände förra gången du lovade något, du ljög! sa Harry
- För den här gången tummar vi? sa jag medans jag tog hans hand.
- Du får en sista chans...bara för att du är min flickvän och jag tycker du är hur söt som helst, sa Harry och kysste mig
- Gör inget dumt mot Louis nu, det var mitt fel han ville bara hjälpa mig, viskade jag i hans öra.
Harry började gå mot dörren och han vände sig om.
- Du ska veta att jag älskar dig, vad som än händer, sa jag och log
Harry log och vände sig och gick in genom dörren och stängde.
Jag gick hemmåt för att spendera mer tid med mina vänner. När jag hade sett harry gått in så vände jag mig om och såg det prassla till i busken utan för huset, jag fortssatte gå och lade ingen märke till det. Jag låste upp dörren fösiktigt när jag var framme vi vårt hotell.
Emily vaknade av att jag stängde dörren efter mig. Hon gick fram till mig och frågade hur det hade gått.
- Jo sådär, jag sa sanningen till honom, men jag troro han tog den ganska hårt, eftersom jag hade varit taskigt mot honom.
- Men jag hoppas att det kommer lösa sig tillslut, sa Em och kramade om mig.
Idag skulle gå ut och shoppa igen, för förra gången så kom vi inte så långt. Vi väckte Fanny och Matilda, och de tog ungefär en timme innan vi var klara för att gå. När vi gick utanför hotellet stod det massa paparazzi.
- Vad gör dom här utanför vårt hotell? sa Fanny
- Jag har ingen anning men det ser inte bra ut, sa jag tillbaka
- ÄR DET SANT ATT DU, HARRY OCH LOU HAR ETT TREANGELDRAMA??? skriker en av paparatzzinerna
Jag ignorerade och gick rakt in i taxin som stod utanför hotellet. Jag kommer ihåg att det prasslade i busken där Harry och jag stod och pratade, kan det har varit en paparatzzi? Vad har jag gjort, tänkt jag högt. Vi åkte en omväg så att paparazzierna inte skulle kunna följa oss. Vi klev ut ur taxin och gick in i några affärer för att shoppa. Jag försökte släppa tänken om det jag sa till Harry, jag sårade honom på riktigt, det kan jag förstå.
Klockan blev närmare middags dags, vi gick och käkade på en resturang i stan, vi hade så ont i fötterna efter att vi hade gått i flera timmar och shoppat. Det vibrera i min ficka, det var Lou som ringde.
- Inte för att vara elak mot dig men om du ringer mig kan Harry tro att det är något mellan oss, sa jag
- Harry vet om att jag ringer, jag är utanför sjukhuset, sa Lou
- VA?? Vad har hänt med Harry, har det något allvarligt?
- Nej, men ville bara säga att Harry vill ha dig här, och han sa att jag skulle ringa dig.
- Okej jag kommer direkt, sa jag till Lou
Jag avslutade middagen och sa att jag var tvungen att stick för att Harry ligger på sjukhuset och jag var tvungen att träffa han. Sprang ut så fort jag kunde från resturangen och tog en taxi till sjukhuset. Jag mötte Lou vid ingången.
- Vad har hänt?
- Harry tog det du sa ganska hårt imorse, så han gick till en klubb för att glömma. Senare skulle han gå hem själv när han då ramlade och slog i huvudet i marken.
Jag sprang raka vägen in till sjukhuset och Lou hängde med. Jag gick in i rummet där Harry låg. När jag såg Harry ligga där på sängen med stygn i pannan, kände jag mig skylldig. Jag gick fram till Harry och satte mig bredvid på en stol. Harry tog min hand.
- Förlåt för det jag har gjort, det var korkat, sa Harry med en svag röst
Jag pussade han på pannan och lade mig bredvid honom.
- Jag går ut och sätter mig, ni vill nog vara ensam, sa Lou och vände sig om
Vi log och pratade och tiden bara flög iväg, senare kom läkarn in och sa att Harry är nu utskriven och kan åka hem. Harry satte sig upp och tog på sina skor. Jag följde med honom ut från sjukhuset. Jag såg det stå paparazzi utanför.
- Inte nu ingen, sa jag suckandes.
- ÄR DET SANT DET SOM HAR HÄNT MELLAN DIG, LOUIS OCH HARRY ÄR SANT? skrev paparazzin
Lou gav mig en blick, vi gick snabbt till bilden, Lou körde direkt där i från. Han stannade utanför hotellet där vi bodde.
- Harry kan du följa med mig ut? frågade jag Harry
- A visst.
Han tog av sig bältet och öppnade bildörren.
Jag tog tag i Harry han och mötte hans blick.
- Harry...
Jag gick hemmåt för att spendera mer tid med mina vänner. När jag hade sett harry gått in så vände jag mig om och såg det prassla till i busken utan för huset, jag fortssatte gå och lade ingen märke till det. Jag låste upp dörren fösiktigt när jag var framme vi vårt hotell.
Emily vaknade av att jag stängde dörren efter mig. Hon gick fram till mig och frågade hur det hade gått.
- Jo sådär, jag sa sanningen till honom, men jag troro han tog den ganska hårt, eftersom jag hade varit taskigt mot honom.
- Men jag hoppas att det kommer lösa sig tillslut, sa Em och kramade om mig.
Idag skulle gå ut och shoppa igen, för förra gången så kom vi inte så långt. Vi väckte Fanny och Matilda, och de tog ungefär en timme innan vi var klara för att gå. När vi gick utanför hotellet stod det massa paparazzi.
- Vad gör dom här utanför vårt hotell? sa Fanny
- Jag har ingen anning men det ser inte bra ut, sa jag tillbaka
- ÄR DET SANT ATT DU, HARRY OCH LOU HAR ETT TREANGELDRAMA??? skriker en av paparatzzinerna
Jag ignorerade och gick rakt in i taxin som stod utanför hotellet. Jag kommer ihåg att det prasslade i busken där Harry och jag stod och pratade, kan det har varit en paparatzzi? Vad har jag gjort, tänkt jag högt. Vi åkte en omväg så att paparazzierna inte skulle kunna följa oss. Vi klev ut ur taxin och gick in i några affärer för att shoppa. Jag försökte släppa tänken om det jag sa till Harry, jag sårade honom på riktigt, det kan jag förstå.
Klockan blev närmare middags dags, vi gick och käkade på en resturang i stan, vi hade så ont i fötterna efter att vi hade gått i flera timmar och shoppat. Det vibrera i min ficka, det var Lou som ringde.
- Inte för att vara elak mot dig men om du ringer mig kan Harry tro att det är något mellan oss, sa jag
- Harry vet om att jag ringer, jag är utanför sjukhuset, sa Lou
- VA?? Vad har hänt med Harry, har det något allvarligt?
- Nej, men ville bara säga att Harry vill ha dig här, och han sa att jag skulle ringa dig.
- Okej jag kommer direkt, sa jag till Lou
Jag avslutade middagen och sa att jag var tvungen att stick för att Harry ligger på sjukhuset och jag var tvungen att träffa han. Sprang ut så fort jag kunde från resturangen och tog en taxi till sjukhuset. Jag mötte Lou vid ingången.
- Vad har hänt?
- Harry tog det du sa ganska hårt imorse, så han gick till en klubb för att glömma. Senare skulle han gå hem själv när han då ramlade och slog i huvudet i marken.
Jag sprang raka vägen in till sjukhuset och Lou hängde med. Jag gick in i rummet där Harry låg. När jag såg Harry ligga där på sängen med stygn i pannan, kände jag mig skylldig. Jag gick fram till Harry och satte mig bredvid på en stol. Harry tog min hand.
- Förlåt för det jag har gjort, det var korkat, sa Harry med en svag röst
Jag pussade han på pannan och lade mig bredvid honom.
- Jag går ut och sätter mig, ni vill nog vara ensam, sa Lou och vände sig om
Vi log och pratade och tiden bara flög iväg, senare kom läkarn in och sa att Harry är nu utskriven och kan åka hem. Harry satte sig upp och tog på sina skor. Jag följde med honom ut från sjukhuset. Jag såg det stå paparazzi utanför.
- Inte nu ingen, sa jag suckandes.
- ÄR DET SANT DET SOM HAR HÄNT MELLAN DIG, LOUIS OCH HARRY ÄR SANT? skrev paparazzin
Lou gav mig en blick, vi gick snabbt till bilden, Lou körde direkt där i från. Han stannade utanför hotellet där vi bodde.
- Harry kan du följa med mig ut? frågade jag Harry
- A visst.
Han tog av sig bältet och öppnade bildörren.
Jag tog tag i Harry han och mötte hans blick.
- Harry...
Kommentarer
Trackback
