The only for me

Jag började fälla tårar, jag ville inte börja gråta. Men jag kunde inte göra nått åt det. Harry och jag började strula.

- Älskar dig och kommer alltid göra, sa Harry

Jag pussade Harry på kinden. Han torkade bort mina tårar.

- Vi ses snart, sa Harry

- Ja, det gör vi, sa jag och pussade Harry en sista gång innan han stängde dörren

När han stängde dörren låste jag direkt och gick till fönstret. Han vinkade och gjorde släng pussar. Jag klädde på mig. Jag tittade på mobilen, Nate hade ringt 2 gånger och sms:at mig. Jag svarade på sms:et, jag kunde inte träffa han. Det första jag gör när Harry har åkt är att träffan Nate, det kändes fel. Så jag stannade hemma för att plugga.

Idag var det Fredag och vi var lediga från skolan. Jag fick ett sms, jag kollade på mobilen, det var från Harry.

Harry var så himla snygg på bilden, jag började sakna han ännu mera. Jag bestämde mig för att ta en liten promenad till parken. Jag klädde på mig min jeans jacka, det var ganska varmt ute, fast det var i slutet av Januari. Jag satte mig på en parkbänk vid vattnet. Det hade gått 2 veckor. Dom hade gått ganska lågt. Jag och Nate hade blivit riktigt bra vänner, efter allt som hade hänt mellan oss. Det var skönt att jag hade en kille som förstod hur jag kände, han fanns vid min sida medans Harry var borta. Om en vecka får vi lov, det är ganska skönt faktiskt, det har varit så mycket att plugga till. Då tänkte jag ta några körkort lektioner eftersom jag har ju en snygg bil, och då måste man ju använda den.

I morgon kväll skulle jag, Nate och Alice ut och fira en tjej i klassen som fyller år. När jag satte på bänken så tänkte jag för ungefär 4 månader sen träffade jag Harry i samma park. Det har gått 4 månader om två månader har det gått ett halv år. Tiden går så himla fort.

Jag var i parken i ungefär 1 timme innan jag började gå hemåt.

När jag gick hemåt så stannade jag upp vid Harry och Louis hus, jag såg att det låg massa saker vid dörren och i brevlådan. Jag kollade ett tag, det såg så kallt och dött ut. Sen gick jag hemåt. När jag var utanför mitt hus, så såg jag min snygga bil utanför. Jag gick direkt in och skickade ett mail till en kille som Harry sa att jag kunde träna och köra bil med som är utbildad. Jag lade mig i sängen och vilade lite. Jag ville drömma mig bort till Harry, och vara i hans famn.

Jag stod på en äng, det var mörkt och grått på marken. Blommorna var ruttna och allt grönt runt om kring mig var dött. Jag blev förvirrad och jag satte mig ner och för förtvivlad att jag inte Harry var med mig. Jag lade mig ner på marken och började gråta. Jag kände att något rörde min axel. Jag kollade upp, det var Harry. Allt lyste upp och det var ljust och det var blått på himlen. Solen sken. Han tog min han och jag gick närmre honom.

- AAAAJ! skrek jag

Jag vaknade och jag log på golvet bredvid sängen. Jag ramlade på armen, det gjorde jätte ont. Allt var bara en dröm. Jag hade somnat ordentlig för klockan var 07.00 på morgonen. Jag fick panik Harry fanns inte vid mig, jag började gråta. Jag visste inte vad jag skulle göra, alla känslor bara kom. Jag satte mig upp vid sängen och kollade i mitt album. Där fanns allt....vänner. Jag saknade min familj också, senare bestämde jag mig för att skriva ett brev och förklara allt. Jag gick till posten för att skicka brevet. Alice skulle vara vid mig vid 14.00 för vi skulle fixa oss tillsammans. Klockan var runt 12.00 och jag gick tillbaka när jag hade lämnat brevet. Jag hade sovit i flera timmar, kan inte fatta att jag inte ens vaknat.

När jag gick in så gjorde jag några mackor och satte mig vid tv. Jag fick sms av Emily, Matilda och Fanny. De frågade hur jag mådde och om allt var bra, jag ville inte skriva tillbaka att det var okej, för det var det inte. Så jag skrev bara att jag skulle ut i kväll och att jag har mått bättre. Senare knackade det på dörren. Jag öppnade dörren och där stod Alice. Alice gick in och jag stängde av tv.

När jag var på väg att stänga av tv så kom nyheterna. Jag höjde för att kolla vad som hade hänt eftersom det brukar inte bara komma nyheter så där.